För det första så måste jag varna för att det här inlägget kommer vara helt utflippat! För det är så jag känner mig just nu!!
Kära läsare, jag har haft den mest otroliga kvällen i hela mitt liv!!
Kan väl säga att det handlar om Laurent i Twilight igen... men jag tar allt från början!
Ikväll var det dax för födelsedagsmiddag i Gamla Stan. Det var Lotte som skulle fira sin 17-års dag! Kvart i åtta så samlades en grupp tjejer för att gå till restaurangen Pepes i Gamla Stan. Supermysig restaurang som ligger ungefär vid slottet.
Vi kommer in och får sätta oss vid ett bord i ett mindre rum. Alla har det trevligt och är glada... vi beställer mat och dricka och sitter och småpratar. Så kommer en stor grupp människor in i rummet och ska sätta sig vid ett stort långbord alldeles precis bakom oss. Ingen lägger särskilld stor vikt vid det, utan pratar vidare.
Då vänder jag huvudet och ser "en viss person" STÅ VID ÄNDEN AV VÅRT BORD!!! Hjärtat rusar... och jag lutar mig mot Ingrid som sitter bredvid mig och viskar i hennes öra...
"Ingrid, han killen från Twilight är här och sitter vid bordet bakom"
Ingrid som också är ett stort Twilight fan.. får i princip andnöd och vet inte vad hon ska göra. Alla de andra undrar vad vi håller på med, så vi viskar till dom också!
Ja, som ni förstår blir vi alla väldigt till oss... men det hinner vi inte riktigt bli.. för då utropar plötsligt en gammal man..
"Herregud, ett helt bord med vackra flickor alldeles ensamma!! Det ser man aldrig i Italien"
Så kommer han fram till oss och pratar en massa och tar foto på alla tillsammans. Hela tiden skämtandes och sägandes att alla är så bella!
Då börjar alla de andra vid bordet prata om vilken stor regissör han är... och jag inser att det inte är vilka som helst som sitter vid bordet bakom oss. Det är eliten från Sci-fi mässan här i sthlm! Det är väldigt kända regissörer och skåderspelare från hela världen.
Hjärtklappning gånger 10000! Det är OMÖJLIGT att koncentrera sig på maten!!!!
Det är svårt att återberätta allting då jag upplevde allt som ur en dimma. Kan inte riktigt komma ihåg alla händelser... det var liksom surrealistiskt alltihop!.
Men helt plötsligt så är en man som spelar gitarr inne i rummet. Det är en sån där människa som går runt på restaurangen och sjunger och spelar italienska låtar för att skapa mer stämning bland gästerna. Som i ett enda knyck förvandlas vårt rum till en enda allsångssal. Alla sjunger och klappar, och plötsligt får regissören tag i en tamburin.. och en servitör kommer in och sjunger. VI sjunger... DOM sjunger... ALLA sjunger. Vi dansar och får applåder... Helt galet!!! Sjukt bra stämning! Alla hurrar för Lotte som fyller år och hon får en tårtbit med ljus i... ja det hände en massa!!!
Hela tiden säger vi att nu måste vi faktiskt ta vår chans och ta foto på oss tillsammans med Edi Gathegi! Så när det börjar närma sig slutet av kvällen så går han iväg en liten stund. Och när han kommer tillbaka så frågar Lottes lillasyster honom:
"Are you the one who plays Laurent in Twilight and New Moon?"
"You know, people always tell me i look a lot like him..." svarar han med glimten i ögat.
Alla blir lite spända.. hehe... och vet inte om han skojar eller inte.
Då säger jag: "We are really big fans of yours and..."
DÅ SÄGER HAN: "Yeah.. people always tell me i look like him... but....
YOU ARE SO MOUTHWATERING"
Detta säger han och tittar mig rakt in i ögonen! Hjärtat stannade... han sa precis en replik ur Twilight filmen... Han sa precis en replik!!!!!!!
haha säsger jag.. "only the red eyes missing... and the dreads" "But maybe there hiding under there" för han har en mössa på sig.
Då skrattar han och säger.. haha ja det är kanske det dom gör. Och sen säger han att självklar kan vi ta en bild. Och frågar vad vi gör där.. vi säger att det är Lottes födelsedag. Åh, då måste ju hon vara i mitten av bilden säger han. Näää... hon måste få ta en bild ensam med dig säger jag!
Självklart säger han...
Så sedan blir det picture time... Först får Lotte ta några bilder med honom. Och han säger gång på gång Happy Birthday!
Sedan tar vi alla en stor gruppbild!
På något sätt börjar jag sedan prata med honom. Vet inte riktigt hur.. eller hur samtalet inleddes. Det enda jag kommer ihåg från det var att han sa. "You were so funny, cause i could see that when i told everybody it wasn't me... you didn't believe me. You knew it was me"
Så jag skrattade lite och sa att ja vi hade ju varit på samma klubb igår också. Va var vi sa han.
"So, what's your name?" och så räcker han fram handen...
"Maria"
DÖR DÖR DÖR DÖR DÖR DÖR DÖR... JAG DÖR DÖR DÖR!!
Väldigt lång och krånglig historia. Men jag var tvungen att skriva ner allt nu medans det fortfarande är färskt.
Han frågade oss också vad vi skulle göra efteråt. och vi sa att vi skulle hem. VARFÖR frågade jag inte vad dom skulle göra?!?!?! dumma dumma!!!
När vi skulle gå var alla så gulliga och vinkade hej då till oss. Den kända regissören kysste mig på kinden två gången när jag tackade för den fantastiska kvällen vi hade haft!
åååh, det var verkligen en underbar kväll!!! Vilken stämning!!! Vilka människor!!!
Det här kommer jag kunna leva på länge!!!!!
HAN VAR SÅÅÅÅÅ SNYGG!!!!!!!!