Den där Gard!

0kommentarer

Fick veta igår att min körlärare Johanna Gard inte längre ska vara kvar i Sverige, utan flyttar till LA igen.
Gjorde mig verkligen mega depp... ni vet... vissa människor påverkar en bara! Det är svårt att sätta fingret på det, men du blir liksom bara glad i deras närvaro och alltid taggad att göra ditt bästa! På något sätt så hjälpte Johanna mig jättemycket. Hon fick mig att hitta någon sorts självförtroende i mig själv när det kom till min sång som jag aldrig känt förrut. Dessutom blev eller är hon verkligen en person som jag ser upp till något helt otroligt mycket. Hon är snäll, smart, rolig och grymt snygg!
Kommer aldrig glömma den dagen när jag hade konsert med en annan gospelkör som jag var med i. Jag hade berättat det för Johanna lite i förbifarten, men det var inget mer med det. Så plötsligt under en låt där vi går runt i kyrkan så står hon bara längst bak i salen. Känslan går inte att beskriva. Men tänk typ att en stor idol till dig plötsligt skulle vara på din konsert... ja det är väl det närmaste jag kan komma. Visst... hon var inte där för att se på mig, Utan hennes syster var där och hennes systers man spelade i bandet (vilket jag inte visste). Men det betydde så oerhört mycket för mig att se henne där den dagen!
Och gud vad tomt det kommer bli utan henne!

haha, Jag har precis dedikerat ett helt blogginlägg till Johanna Gard! Vilken läskig elev jag är!
Men det känns ändå bra! Kände att jag behöve skriva ner det, för alla har vi de där personerna i våra liv. Som påverkar oss på ett sätt som vi inte riktigt förstår. Som blir förebilder och personer vi beundrar!
Gospel på måndagar....


Det var nästan för bra för att vara sant!

Kommentera

Publiceras ej