Askungen på Dramaten
0kommentarer
Idag var jag och såg på Askungen. Det var dramaten som har satt upp den på elverket. Först hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Jag förstod att det inte skulle vara en klassisk Askungenberättelse. Men hur långt ifrån den klassiska Askungen det verkligen var kunde jag aldrig föreställa mig.
Det var den mest hysteriska, tekniska, högljudda och galna pjäsen jag någonsin sett. Mitt huvud var hur trött som helst efter 1 tim och 20 minuter av hur många sinnesintryck som helst. Jag var helt slut!
Min första reaktion var att jag inte tyckte om den. Det var för mycket metaforer som man inte direkt fattade, och teknologin tog fullständigt över vilket jag ansåg bidrog till en tappad story.
Men nu, några timmar senare... då jag ändå hunnit smälta allt lite. Så tyckte jag den var ganska rolig. Däremot så tyckte jag inte hon som spelade Askungen var så bra. Men det var däremot både pappan och styvmamman enligt mig. Fast de roligaste karaktärerna av alla... även de mest flippade... var styvdöttrarna och prinsen och hans vän. Dock så blev de lite för mycket mot slutet!
Den föreställningen som vi såg tror jag var den sista de skulle spela. Lite tråkigt om du inte hann se den, för om man vill se något annorlunda. Något som man aldrig hade kunnat förvänta sig när man hör Askungen så borde man gått och sett den här uppsättningen.
Slutbetyget blir alltså: En ultra modern version av Askungen som lyckades med att fånga publiken, men även dra det lite för långt så man var helt slutkörd mot slutet. Bara för att man numera ska göra allting så modernt som möjligt så betyder inte det att man fortfarande kan ha kvar NÅGOT av den "gamla" tidens klassiska sätt att spela teater. Inte så bra som början lovade.
Det var den mest hysteriska, tekniska, högljudda och galna pjäsen jag någonsin sett. Mitt huvud var hur trött som helst efter 1 tim och 20 minuter av hur många sinnesintryck som helst. Jag var helt slut!
Min första reaktion var att jag inte tyckte om den. Det var för mycket metaforer som man inte direkt fattade, och teknologin tog fullständigt över vilket jag ansåg bidrog till en tappad story.
Men nu, några timmar senare... då jag ändå hunnit smälta allt lite. Så tyckte jag den var ganska rolig. Däremot så tyckte jag inte hon som spelade Askungen var så bra. Men det var däremot både pappan och styvmamman enligt mig. Fast de roligaste karaktärerna av alla... även de mest flippade... var styvdöttrarna och prinsen och hans vän. Dock så blev de lite för mycket mot slutet!
Den föreställningen som vi såg tror jag var den sista de skulle spela. Lite tråkigt om du inte hann se den, för om man vill se något annorlunda. Något som man aldrig hade kunnat förvänta sig när man hör Askungen så borde man gått och sett den här uppsättningen.
Slutbetyget blir alltså: En ultra modern version av Askungen som lyckades med att fånga publiken, men även dra det lite för långt så man var helt slutkörd mot slutet. Bara för att man numera ska göra allting så modernt som möjligt så betyder inte det att man fortfarande kan ha kvar NÅGOT av den "gamla" tidens klassiska sätt att spela teater. Inte så bra som början lovade.
Kommentera