Decade
0kommentarer
Självklart hade mitt internet dött när jag kom tillbaka från teatern igårkväll! Var så peppad på att skriva och berätta om den helt OTROLIGA föreställningen vi såg... men nej.. det fick jag inte göra.
Nu har jag däremot ett fullt fungerande internet så då får man passa på :)
Igår skulle vi ju iväg och intervjua en skåderspelerska och sedan se på teater. Skåderspelerskan heter Charlotte Randle och var helt fantastisk! Så fort hon kom in i rummet så blev man bara glad på något sätt, och hon var så öppen och ärlig i intervjun helt underbart. Vi visste, eller jag visste i alla fall väldigt lite om föreställningen vi skulle få se innan vi kom dit. Men väl där fick vi redan på lite mer vilket gjorde mig så nyfiken och förväntansfull att jag höll på att spricka.
Pjäsen hette Decade och är en föreställning regisserad av Rupert Goold. Det är en "Site-specific" pjäs vilket betyder att den inte spelas på en vanlig teater, utan man väljer en plats speciellt för den pjäsen så det ska passa extra bra. De hade valt ut en helt vanlig kontorsbyggnad precis vid London bridge. Ett stort hus där flera olika företag hyr in sig och har kontor, men de fick hyra in sig i en liten del. Själva "scenen" var ett stort avlångt rum bara.. men det gjorde det möjligt för dom att bygga exakt vad dom ville för den här föreställningen, och som publik var det en otrolig upplevelse.
Det var en väldigt speciell pjäs. Den heter Decade för den handlar om de här 10 åren efter 9/11! 20 stycken internationella författare har skrivit vars en pjäs om ämnet och sedan består föreställningen av en sammansättning av alla 20 pjäser! Otroligt!
Men det som var mest fantastiskt var just hur de hade gjort hela pjäsen. Rummet som jag berättade om hade de förvandlat till restaurangen som låg högst upp i ena av de två tornen. Och man satt runt bord, precis som om man var gäst på restaurangen och skåderspelarna spelade scenerna runt och mitt bland publiken. På varje kortända av scenen hade de gjort som fönster med bilder på exakt hur utsiken från restaurangen såg ut, vilket fick en att riktigt känna det som att man var där på riktigt!
Ja det går verkligen inte att återberätta denna föreställning... det var något så unikt och fantastiskt att man måste varit där för att förstå! Alla var vi i alla fall väldigt tagna efteråt och otroligt imponerade. Nog en, eller den bästa föreställning jag någonsin sätt!
Såhär såg fönsterna ut:
Nu har jag däremot ett fullt fungerande internet så då får man passa på :)
Igår skulle vi ju iväg och intervjua en skåderspelerska och sedan se på teater. Skåderspelerskan heter Charlotte Randle och var helt fantastisk! Så fort hon kom in i rummet så blev man bara glad på något sätt, och hon var så öppen och ärlig i intervjun helt underbart. Vi visste, eller jag visste i alla fall väldigt lite om föreställningen vi skulle få se innan vi kom dit. Men väl där fick vi redan på lite mer vilket gjorde mig så nyfiken och förväntansfull att jag höll på att spricka.
Pjäsen hette Decade och är en föreställning regisserad av Rupert Goold. Det är en "Site-specific" pjäs vilket betyder att den inte spelas på en vanlig teater, utan man väljer en plats speciellt för den pjäsen så det ska passa extra bra. De hade valt ut en helt vanlig kontorsbyggnad precis vid London bridge. Ett stort hus där flera olika företag hyr in sig och har kontor, men de fick hyra in sig i en liten del. Själva "scenen" var ett stort avlångt rum bara.. men det gjorde det möjligt för dom att bygga exakt vad dom ville för den här föreställningen, och som publik var det en otrolig upplevelse.
Det var en väldigt speciell pjäs. Den heter Decade för den handlar om de här 10 åren efter 9/11! 20 stycken internationella författare har skrivit vars en pjäs om ämnet och sedan består föreställningen av en sammansättning av alla 20 pjäser! Otroligt!
Men det som var mest fantastiskt var just hur de hade gjort hela pjäsen. Rummet som jag berättade om hade de förvandlat till restaurangen som låg högst upp i ena av de två tornen. Och man satt runt bord, precis som om man var gäst på restaurangen och skåderspelarna spelade scenerna runt och mitt bland publiken. På varje kortända av scenen hade de gjort som fönster med bilder på exakt hur utsiken från restaurangen såg ut, vilket fick en att riktigt känna det som att man var där på riktigt!
Ja det går verkligen inte att återberätta denna föreställning... det var något så unikt och fantastiskt att man måste varit där för att förstå! Alla var vi i alla fall väldigt tagna efteråt och otroligt imponerade. Nog en, eller den bästa föreställning jag någonsin sätt!
Såhär såg fönsterna ut:
Kommentera