Ensam i London
0kommentarer
Känslan av att sätta sig på planet i lördags är helt obeskrivlig. Som jag skrev tidigare så hade det verkligen inte sjunkit in att jag faktiskt skulle flytta till London, så när jag väl satte mig på planet så kändes allt väldigt konstigt. Av någon anledning så kändes allt bara fel och jag fattade inte riktigt vad det var jag höll på med. När jag kom in i mitt rum... fängelserummet... så hade jag ett riktigt meltdown. Jag kände mig så otroligt ensam och förvirrad. Ensam i London, en stad jag aldrig varit i tidigare. Vad skulle jag göra? Börja packa upp? Gå ut? Prata med någon? Allt var helt överväldigande!
Som tur väl är kan man alltid ringa till mamma och gråta ut lite så är man tillbaka på banan igen sen!
Mammas rekomendation var att börja prata med någon, och strax efter det träffade jag tjejen som bor i rummet mittemot och liksom jag kände väl hon sig helt förvirrad över allt... så vi gick och handlade tillsammans osv. Skönt att ha någon som var i samma situation och prata med... få ut alla de där oroskänslorna och förstå att det inte bara var jag som kände mig nervös inför vad som komma skulle.
Sen så var det ju den här välkomstkvällen igår. Det är, vad ska man säga... elevrådet som ordnat med två veckors "inspark" för alla ettor. Insparken består i princip av fest.... varje kväll... i två veckor! Känner att jag nog inte riktigt kommer orka det om jag ska vara ärlig. haha! Men välkomstkvällen var jag ju tvungen att gå på. Jag gick dit med två från min korridor. Tjejen mittemot, Jamie och så en kille som flyttade in igår som också heter Jamie. Komiskt.
Känslan på stället när vi kom dit var äkta mellanstadiedisco. I vilket fall som helst så gick vi till baren och köpte lite dricka och började prata med lite folk. Det märktes att alla var öppna för att träffa nya människor och det gjorde de enkelt att starta samtal.
Plötsligt från ingenstans såg jag två tjejer gå förbi och våra blickar möttes så de stannade och hälsade. Den ena tjejen hette Amy och den andra Amanda. De bor i ett av de andra husen med studentrum, Dante road. Amy frågade om vi ville följa med till Themsen, floden och se på några fyrverkerier som skulle vara där. Eftersom det inte var så mycket drag på välkomstkvällen och dom verkade väldigt trevliga så tänkte jag att varför inte. Det blir säkert kul.
Vi blev ett gäng som började promenera mot floden tillsammans. Alla var de otroligt trevliga och glada. För mig var det första gången som jag riktigt såg mig omkring där jag bodde och jag blev väldigt glatt överraskad. Precis runt där jag bor är det lite... vad ska jag säga... skabbigt. Men bara en liten bit härifrån ligger exempelvis london eye!
London eye var såååå vackert upplyst på natten att jag nästan tappade andan. Och precis när vi kom dit så satte fyrverkerierna igång. Helt magiskt.
Resten av kvällen spenderade jag med gänget människor från Dante road. Promenerandes längs gatorna i södra London. Och då kände jag verkligen att det nog inte är någon risk att jag blir ensam i London.
Det verkar snarare bli 3 lovande år!
Freshers' 2011 - Inspark 2011
London eye at night
Som tur väl är kan man alltid ringa till mamma och gråta ut lite så är man tillbaka på banan igen sen!
Mammas rekomendation var att börja prata med någon, och strax efter det träffade jag tjejen som bor i rummet mittemot och liksom jag kände väl hon sig helt förvirrad över allt... så vi gick och handlade tillsammans osv. Skönt att ha någon som var i samma situation och prata med... få ut alla de där oroskänslorna och förstå att det inte bara var jag som kände mig nervös inför vad som komma skulle.
Sen så var det ju den här välkomstkvällen igår. Det är, vad ska man säga... elevrådet som ordnat med två veckors "inspark" för alla ettor. Insparken består i princip av fest.... varje kväll... i två veckor! Känner att jag nog inte riktigt kommer orka det om jag ska vara ärlig. haha! Men välkomstkvällen var jag ju tvungen att gå på. Jag gick dit med två från min korridor. Tjejen mittemot, Jamie och så en kille som flyttade in igår som också heter Jamie. Komiskt.
Känslan på stället när vi kom dit var äkta mellanstadiedisco. I vilket fall som helst så gick vi till baren och köpte lite dricka och började prata med lite folk. Det märktes att alla var öppna för att träffa nya människor och det gjorde de enkelt att starta samtal.
Plötsligt från ingenstans såg jag två tjejer gå förbi och våra blickar möttes så de stannade och hälsade. Den ena tjejen hette Amy och den andra Amanda. De bor i ett av de andra husen med studentrum, Dante road. Amy frågade om vi ville följa med till Themsen, floden och se på några fyrverkerier som skulle vara där. Eftersom det inte var så mycket drag på välkomstkvällen och dom verkade väldigt trevliga så tänkte jag att varför inte. Det blir säkert kul.
Vi blev ett gäng som började promenera mot floden tillsammans. Alla var de otroligt trevliga och glada. För mig var det första gången som jag riktigt såg mig omkring där jag bodde och jag blev väldigt glatt överraskad. Precis runt där jag bor är det lite... vad ska jag säga... skabbigt. Men bara en liten bit härifrån ligger exempelvis london eye!
London eye var såååå vackert upplyst på natten att jag nästan tappade andan. Och precis när vi kom dit så satte fyrverkerierna igång. Helt magiskt.
Resten av kvällen spenderade jag med gänget människor från Dante road. Promenerandes längs gatorna i södra London. Och då kände jag verkligen att det nog inte är någon risk att jag blir ensam i London.
Det verkar snarare bli 3 lovande år!
Freshers' 2011 - Inspark 2011
London eye at night
Kommentera