13 februari 2012
0kommentarer
Ibland älskar jag att åka tunnelbana. Att sätta sig på ett säte med musik i öronen som stänger ut allt annat ljud. Det är som världen smälter ihop med musiken och allt runt dig får en ny mening. Kan försvinna bort genom att se på alla de andra människorna i samma vagn. Föreställa mig deras liv, vart dom är påväg, vart dom varit, hur dom mår, vad dom tänker på ibland tänker jag på hur deras hår är vackert eller ett klädesplagg som är extra snyggt, någon läser en bok och verkar vara helt försjunken medans några ungdomar vilt har en diskussion bredvid. Ständig ström av nya händelser.
Det finns alltid en historia någonstans. Alltid en händelse att försjunka i. Låta musiken i öronen ta över och transportera dig till en annan värld. En värld där jag inte längre är huvudrollen.
Det finns alltid en historia någonstans. Alltid en händelse att försjunka i. Låta musiken i öronen ta över och transportera dig till en annan värld. En värld där jag inte längre är huvudrollen.
Kommentera